.

Blir mycket bloggande om livet idag men det är bara för jag tänker rätt mycket på det när jag är ensam här kommer ett inlägg om min pappa

Du är inte min biologiska pappa men du har varit min pappa sen jag var 4 år och eftersom min biologiska pappa aldrig brytt sig så den ända pappan för mig är du. Du gör ALLT för mig i alla lägen. Jag vägrar kalla min biologiska pappa för pappa för han är inte min pappa visst vi har samma blod men inget mer du är min pappa och kommer alltid förbli. Du har gätt mig en underbar uppväxt , stöttat mig genom allt svårt och varit stolt för det bra jag gjort.
När jag fick reda på att du behöver äta mediciner resten av ditt liv för ditt blodtryck blev jag rätt riktigt rädd. Ska min älskade pappa dö snart eller vad. Du har ju alltid varit han som lekt med oss och busat och haft roligt ska du inte orka det. Men ju längre tiden gått så har jag insätt att du kan leva som vanligt trotts alla mediciner. Och det är jag jätte glad för men jag hatar varje gång jag ser dig ta dom där tabletterna för det får mig att inse att du e inte fullt frisk.
Visst vi har våra stunder där vi bråkar jätte mycket men sen blir det bra igen. Nu när jag inte bor med er längre så inser jag hur mycket jag älskar och saknar dig varje dag. Jag skulle bara vilja stå och krama dig jätte länge och säga hur mycket jag älskar dig varje gång men det blir aldrig så.

Du är världens bästa pappa på ALLA ALLA sätt och du är min riktiga pappa för mig och ingen kan ta det ifrån mig.
Snart fyller du 50 jag fattar fortfarande inte de för du ser fortfarande ut som lite över 40. 

Du e bäst pappa min älskade raggar pappa med coola bilar och  brillor get skägg, rakad på huvudet och skinnväst och boots

det e min pappa